Sommarläger

Sommaren 2009 träffade jag den vackraste flickan jag någonsin sett.

Efter en tidig avfärd anlände jag och min vän med våra packade ryggsäckar; MP3-spelare, godis, necessär.

Vi vinkade hejdå till min mamma och anslöt oss till de andra likaåldrade barnen.

Kepsen skymde den starka sommarsolen. En vacker sjö, trädstugor i olika former samt gungor och andra aktiviteter.

Flickorna fnittrade och viskade hemligheter, pojkarna fäktades med pinnar, lekte krig.

Det var då jag såg henne: blont kort hår, grönblå ögon, ett leende som förtrållade mig.

Mot sitt bröst höll hon sitt regnbågsfärgade ritblock och en grupp av pennor, längs axeln en handväska av textil.

Min vän märkte min fastlåsta blick och gav mig en vänlig, uppmuntrande knuff i hennes riktning.

Lägerledarens visselpipa lät precis när jag hade samlat nog med mod för att gå och introducera mig.

Efter välkomsttalet blev vi hänvisade till stugan där frukosten skulle bli serverad.

Jag stod väntandes i kön med en bricka i händerna, ett glas äpplejuice och en banan. Bakom mig stod hon.

Nervöst vände jag mig om och hälsade. Hon lyfte sin blick, log och sade sitt namn.

Vi bestämde oss för att sitta tillsammans. Efter konversationer om frukost och musik visade hon blygt upp innehåll från hennes ritblock.

Hon berättade om superhjältar hon hittat på, upp och ner vända världar, klänningar av eld.

Tillsammans letade vi efter grodor och blommor, löste korsord, lekte tagen.

Mot kvällen var vi en grupp som delade låtar och lekte sanning eller konka. Strax där på blev vi tillsagda att släcka och sova.

Jag gav henne en godnattkram och fick en puss på kinden. Vi såg fram emot att bygga LEGO imorgon bitti.

Med världens största leende kröp jag ner i min tältsäng. Kyssen värmde mig som en filt på en kall natt.

Morgonen där på hoppade jag ur sängen på rekordtid. Jag tog på mig mina jeans och den snyggaste t-shirten min mamma packat ner.

Efter att ha öppnat stugans dörr blev mina nyvakna bruna ögon överraskade av solens varma sken.

Jag drog kisandes ner den marinblå kepsen och gick ner för trätrapporna till gräsplätten där en grupp barn satt och pratade med en lägerledare.

Ingen visste varför men flickan hade bett om att få åka hem tidigare. Med solens uppgång hade hennes moster kommit och hämtat henne.

Jag spenderade resten av sommaren förvirrad och förkrossad.

Än idag undrar jag vem hon var. Jag hoppas att det en dag, blir du och jag.

Kvinnan i skogen

Under gröna granar, på grus och gräs, avbröt en explosion min joggingrunda.

Ett par hundra meter fram såg jag se ett moln av rök och moder natur, smällen fick mig att falla flera steg bak.

Duckandes, bakom en stubbe, med ena ögat kikandes fram, såg jag hur strån av gräs och grenar föll.

"Vad hände nyss?" tänkte jag med en virrig och orolig blick, snabba andetag, svettig och rädd.

Buskarna lät en kvinna stiga fram. Hennes eldlika aura var ljusblå och från pannan strålades ett starkt ljus.

Jag hörde henne tala med naturen och träden. En inkräktare.